När ska man hinna vila, egentligen?

Att komma i tid till möten, börja med rätt sak i rätt tid, sålla bort oväsen, planera, prioritera. Leverera. Arbetslivet är fullt av utmaningar. Och inte blir det enklare om du har ett arbete som du älskar för då kanske du inte går hem och då kan det verkligen bli problem.

KARIM, 37 ÅR
”Jag krigade mig in på min drömarbetsplats med hjälp av mina ADHD-styrkor. De sista sex månaderna höll jag på med ett jätteroligt projekt och jag utförde mitt jobb exceptionellt väl. Jag fick massor med beröm och utmärkelser. Direkt när projektet var avslutat så började ett nytt. Det var dock inte tillnärmelsevis lika stimulerande och roligt och då ville jag helt plötsligt inte ens gå till jobbet. Förstå förvirringen hos min arbetsgivare som stod där med en anställd som först presterat 500 procent och en månad senare är nere på noll. Men jag var slut både fysiskt och psykiskt. Jag hade arbetat konstant i ett halvår. Jag sov nästan ingenting. Jag åt dåligt, drack mycket alkohol och höll på med en massa dumheter. Jag kunde till exempel jobba 16–17 timmar och sedan gå på krogen.”

MILAN, 22 ÅR
”Att komma ut i arbetslivet har varit en box i ansiktet. Jag kan inte sitta för länge med saker, vilket är jobbigt för en perfektionist som jag. När jag kommit en bit på vägen är mina kollegor redan färdiga. På så vis har mitt ego tagit stryk. Ibland är jag oerhört produktiv och ibland snöar jag in på detaljer och får ingenting gjort.”
”Jag måste ha total frihet eller snäva ramar. Mellantinget blir väldigt svårt.”
ELIN, 28 ÅR
”Ett tag arbetade jag i restaurangbranschen och det var nog den värsta perioden i mitt liv med mycket stress och stora sociala utmaningar. Att vara trevlig på beställning är svårt. Sedan måste jag ha en chef som jag respekterar och som antingen ger mig total frihet eller snäva ramar. Mellantinget blir väldigt svårt.”

ANNA, 46 ÅR
”Jag blev till slut tvungen att söka jobb, trots att jag var utbränd. Då valde jag istället att kasta mig in i studier igen, för det var det jag kände att jag möjligtvis skulle kunna klara av. Då skulle jag i alla fall slippa att vara ute i samhället och kunde sitta hemma och läsa böcker. Men det gick ju inte alls bra eftersom någon som är utbränd inte kan fokusera. Till slut gav jag fan i alla akademiska poäng jag hade och började städa. Det kräver inte så mycket av huvudet vilket gjorde att jag fick ro att bearbeta mitt liv och ändå få in pengar. Därefter jobbade jag som personlig assistent och för ett halvår sedan arbetade jag i en reception. Att sitta och fippla med små saker i ett datorsystem är verkligen inte ett jobb för någon med ADHD, i alla fall inte för mig. Men trampar man i klaveret tillräckligt många gånger blir man till slut superskärpt.”

Specialisten svarar

KARIN HALLSTEN, LEG. ARBETSTERAPEUT
Finns det jobb som någon med ADHD absolut inte bör ha?
– Det kan jag inte säga. Det viktigaste är att lära känna sig själv och identifiera vad som inte fungerar i arbetet. Om du till exempel inte kan hantera stillasittande, kanske inte ett administrativt kontorsarbete är det bästa valet. Det gäller dock att inte anpassa sig för mycket och välja yrken av fel anledningar.

Hur menar du?
– Vissa personer jag möter i mitt arbete har valt nattjobb eftersom de tror sig ha mest energi på natten. I själva verket handlar det om att de, på grund av svårigheter att somna i rätt tid, har vänt på dygnet. Det finns sätt att komma tillbaka till en bra dygnsrytm, så man ska inte låta sådana problem komma i vägen för ett eventuellt drömjobb.

Om vi vänder på det, finns det något yrke där ADHD-egenskaperna kan vara en tillgång?
– Ja, i många yrken. Impulsivitet kan till exempel vara en stor fördel om du arbetar inom verksamheter som uppmuntrar till nya idéer och låter dig vara någon som tänker annorlunda. Att lätt bli distraherad kan vara en styrka om du arbetar med något där du behöver vara känslig för händelser och rörelser. Hyperaktivitet kan vara bra i arbeten där du behöver röra på dig och hålla igång, som till exempel brevbärar- eller hantverkaryrken. Det gäller att försöka se möjligheterna istället för alla hinder.

HANNAH R JAKOBSSON, LEG. PSYKOLOG
Flera av de personer som medverkar i den här boken lider eller har lidit av utmattningssyndrom. Varför är det så, tror du?
– Sårbarhet. Den neuropsykiatriska gruppen, där ADHD ingår, saknar helt eller delvis många av de grundläggande funktioner som samhället utgår ifrån att vi har. Många får kämpa för att klara grundläggande saker. Idag ska vi kunna sköta heltidsjobb med krav på att vara kontaktbara även utanför arbetstid, hänga med på konferenser och after work, planera och vara strategisk i relationer och uppdrag för att främja karriären, stå ut med orättvisor och kunder eller kollegor som utmanar, och mycket annat. Dessutom sitter allt fler i kontorslandskap, vilket ställer stora krav på uppmärksamhet, aktivitetsreglering, impulskontroll och exekutiva funktioner. Sedan ska vi helst vara aktiva på fritiden också. Och ha aktiva barn.

När ska man hinna vila?
– Exakt. Återhämtningen uteblir ofta helt eller delvis. Många med ADHD väljer inte att vila och ta det lugnt, och även om man skulle vilja så kan det vara svårt att göra det eftersom det inte alltid går att reglera energinivån. Vilar man trots allt sker det inte sällan oplanerat, t.ex. att man lägger sig och tar en tupplur när man egentligen måste hämta barn eller laga mat, vilket i sin tur leder till ökad stress. Återhämtningen förlorar då inte bara sin effekt utan blir bestraffande. Dessutom är det vanligt att personer med ADHD har färre lägen än andra, det vill säga att man är antingen på eller av.

Kan man göra någonting för att minska risken att drabbas?
– Ja, samhället kan göra mycket – bli mer tolerant. Den viktigaste åtgärden handlar faktiskt om att öka förståelsen för att vi människor är olika. Tidig upptäckt, diagnostik, anpassning och behandling är självklart mycket viktigt men egentligen hjälper det inte så långt om inte samhället tillåter och välkomnar olikhet. Att inte bli uppskattad för sina förmågor utan istället känna sig utanför, misslyckad och annorlunda är tärande.

Är man mer benägen att drabbas om man är hyperaktiv eller är risken lika stor för någon som är hypoaktiv?
– Eftersom ADHD är individuellt i hur det uttrycks, och dessutom förändras genom livet, är det en svår fråga. Utifrån erfarenhet skulle jag säga att det finns en ökad risk hos alla med ADHD, oavsett form.

KARIN HALLSTEN, LEG. ARBETSTERAPEUT
Varför tror du att det är vanligt att personer med ADHD blir utmattade?
– Många jag möter i mitt arbete har stora svårigheter att hitta balansen mellan aktivitet och vila och kan ha sämre förutsättningar för återhämtning. Exempelvis är det vanligt att personer med ADHD har svårt att skapa och upprätthålla en struktur i vardagen, komma ihåg det som behöver göras och har bristande strategier för tidshantering. Att inte ha en känsla av kontroll under dagarna och att saker inte blir gjorda i tid, kan skapa stress. Om man har sådana svårigheter och dessutom råkar ut för påfrestande livshändelser som till exempel att man får ett nytt arbete, flyttar hemifrån, separerar eller råkar ut för att någon närstående dör, det som vi alla upplever som stressigt, finns det inte mycket tid för återhämtning.

Vad kan man, ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv, göra för att minska risken för utmattningssyndrom?
– Det är bra att försöka bli medveten om vilken mängd aktiviteter man klarar av i vardagen för att kunna hitta en bra balans. På samma sätt gäller det att försöka identifiera vilka faktorer och situationer som upplevs som belastande för att kunna förebygga dem. Man behöver ha en grundstruktur med rutiner för att skapa kontroll över sin tid, och för att kunna planera in tid till återhämning.

Det låter bra, men hur gör man det rent konkret?
– Se över dina aktiviteter. Ett bra sätt är att visualisera dem i ett veckoschema med olika färger, då ser du tydligt vad du behöver och kan förändra.


Vill du läsa mer? Fråga din vårdkontakt om Fyra bokstäver – en bok för dig som fått en ADHD-diagnos som vuxen.

Top
DEN HÄR SAJTEN ÄR FRAMTAGEN AV SHIRE AB SVERIGE