Ur boken

Att rodda barn är ju inte det enklaste

Att vara förälder är ingen enkel uppgift för någon, särskilt inte idag när det ställs stora krav på barnen från tidig ålder. Det är skoluppgifter och läxläsning hit, det är aktiviteter och gympakläder dit. Det är lätt att bli lite matt, inte minst om man har ADHD.

EMMA, 35 ÅR, TVILLINGMAMMA
”Jag var orolig innan jag blev mamma men sedan upptäckte jag att som småbarnsförälder var det helt plötsligt accepterat att ha det stökigt hemma och att aldrig vara i tid. Plötsligt var jag t.o.m. lite bättre än alla de andra föräldrarna eftersom jag som hade tvillingar bara kom tio minuter för sent. Mycket av min energi gick tidigare åt till att komma med ursäkter.”

ELIN, 28 ÅR, UTAN BARN
”En grej jag funderar mycket på inför framtiden är att ju fler personer man är under samma tak, desto svårare blir det. Man behöver kompromissa, stå i kö till badrummet. När det finns fler att anpassa sig efter blir det väldigt svårt för mig.”
ANNA, 46 ÅR, TVÅBARNSMAMMA
”Jag känner att jag har svårt att räcka till för barnen efter jobbet. Jag är ju dessutom ensamstående. Att klara av all handling, matlagning, tvätt, ja allt som ingår i ett hushåll, och samtidigt ge all den uppmärksamhet som barn behöver… Det är en enda salig kombination av att ha ADHD, vara ensamstående förälder och samtidigt ha orimliga krav på sig från såväl samhälle som skola och sig själv. Men där kanske ett ADHD-drag kommer in i bilden och det är gränslösheten. Hur kan jag sätta gränser för vad som är rimliga krav på mig själv? Det tog väldigt lång tid innan jag sänkte ambitionen för hur städat det skulle vara i ett hem, lade ner det dåliga samvetet över att barnen inte hade aktiviteter tre gånger i veckan och satsade allt på att vara en närvarande, engagerad förälder istället.”

EMMA, 35 ÅR, TVILLINGMAMMA
”Ibland blir det för mycket ljud och då kan jag bli otroligt stressad, men när det händer så får jag helt enkelt gå ifrån en stund. Att min sambo och jag gör lika mycket hemma har nog varit min räddning.”

ANNA, 46 ÅR, TVÅBARNSMAMMA
”Det finns hela tiden ett före och efter diagnosen. Jag var en mer osäker mamma innan och trodde inte mig själv om någonting. Efter diagnosen kan jag utgå ifrån hur jag själv fungerar och göra mer genomtänkta val för mig och mina barn.”

Specialisten svarar

KARIN HALLSTEN, LEG. ARBETSTERAPEUT
Små barn gör inte alltid som man själv vill. Vad gör man när de t.ex. vägrar att klä på sig på morgonen?
– Ja, just morgonen kan upplevas som väldigt stressande, därför kan det vara bra att tänka förebyggande. Börja med att fundera på hur morgonen ser ut hemma hos dig, det är viktigt för hela familjen att ni har en återkommande morgonrutin. Försök gärna att synliggöra rutinen, till exempel med hjälp av bilder som visar allt från påklädning och frukost till tandborstning och påklädning av ytterkläder. På så vis kan barnen själva bli mer delaktiga och börja ta mer ansvar när de blir äldre.

Varför är rutiner och bilder så bra?
– Genom återkommande rutiner gör vi dagen mer förutsägbar och sparar tid och energi till annat. När du synliggör vad som kommer att hända får barnen en möjlighet att testa själva först och du kan så småningom släppa på ansvaret.

HANNAH R JAKOBSSON, LEG. PSYKOLOG
På vilket sätt är föräldraskapet jobbigare för en person som har ADHD än för någon utan diagnos?
– Om man kämpar för att få ihop sitt eget liv är det så klart svårare att ha flera personer att hålla reda på. Om vi dessutom tar med i beräkningarna att många är separerade och ofta ensamstående som ska sköta allt helt själva, så blir det ännu jobbigare.

Upplever de flesta med ADHD föräldraskapet på samma sätt?
– Man ska komma ihåg att ADHD-populationen inte är en heterogen grupp. En del är väldigt medvetna om sin problematik och har möjlighet att få hjälp och stöd från föräldrar, kompisar och andra runtomkring. De som har ekonomiska möjligheter köper in läxhjälp, städning och annat som kan göra livet enklare. Att bestämma sig för att tillvaron fungerar bäst om ens barn är först till och sist hem från dagis, är en annan sak som kan hjälpa eftersom man då hinner träna och göra det som får en att må bra och fungera.

Men kan det inte vara svårt att unna sig att hämta sent när ”alla andra” hämtar sina barn klockan tre?
– Jo, men är det verkligen så? Det är typiskt ADHD att röra sig i svart och vitt. Man har svårt att veta vad som är normalt och vilka förväntningar man bör ha på sig själv. Hur vet du att de där föräldrarna som sitter vid sidan om fotbollsplanen och ser så käcka ut verkligen är lyckliga? Man bör sträva efter att vara ”good enough”, men då måste man konkretisera för sig själv vad det innebär att vara just bra nog.

Kan du nämna ett klassiskt vardagsproblem som får stora konsekvenser för någon med ADHD?
– Ja, det kan räcka med att barnen kommer och säger att man måste köpa med sig någonting till skolan imorgon för att ens cirklar ska rubbas. I bästa fall kanske man har en struktur som man oftast får kämpa för att hålla sig till och då blir det här droppen som får bägaren att rinna över. Och så får föräldern kanske ett utbrott och det man hade tänkt göra – tvätta eller diska – blir inte gjort och så är hela planeringen förstörd. För att inte tala om självkänslan. En liten sak får så många konsekvenser.


Vill du läsa mer? Fråga din vårdkontakt om Fyra bokstäver – en bok för dig som fått en ADHD-diagnos som vuxen.