Att vara förälder med ADHD

Att vara förälder är ingen enkel uppgift för någon, särskilt inte idag när det ställs stora krav på barnen från tidig ålder. Det är skoluppgifter och läxläsning hit, det är aktiviteter och gympakläder dit. Att vara förälder med ADHD kan vara utmanande, och det är lätt att bli lite matt.

Har man dessutom ett eller flera barn med ADHD kan det vara extra svårt att få ihop vardagen med allt extrajobb det ofta innebär. Men det kan också vara en fördel att ha en egen diagnos som förälder då man ofta har en förståelse för sitt barns svårigheter.

Här kan du läsa mer om att vara förälder med egen diagnos.

 

 

Hjälpmedel

Här hittar du allt från städscheman, inköpslistor och veckoplaneringar till exempel på hur du kan förbättra din tidsuppfattning eller bygga upp en lugnare morgonrutin.

Patientberättelser om att vara förälder med ADHD

Här kan du läsa Emmas, Elins och Annas tankar om hur det är att vara förälder med ADHD och arbetsterapeuten Karin Hallstens och psykologen Hannah R Jakobssons svar.

Emma, 35 år, tvillingmamma

”Jag var orolig innan jag blev mamma men sedan upptäckte jag att som småbarnsförälder var det helt plötsligt accepterat att ha det stökigt hemma och att aldrig vara i tid. Plötsligt var jag t.o.m. lite bättre än alla de andra föräldrarna eftersom jag som hade tvillingar bara kom tio minuter för sent. Mycket av min energi gick tidigare åt till att komma med ursäkter.”

Elin, 28 år, utan barn

”En grej jag funderar mycket på inför framtiden är att ju fler personer man är under samma tak, desto svårare blir det. Man behöver kompromissa, stå i kö till badrummet. När det finns fler att anpassa sig efter blir det väldigt svårt för mig.”

Anna, 46 år

”Jag blev till slut tvungen att söka jobb, trots att jag var utbränd. Då valde jag istället att kasta mig in i studier igen, för det var det jag kände att jag möjligtvis skulle kunna klara av. Då skulle jag i alla fall slippa att vara ute i samhället och kunde sitta hemma och läsa böcker. Men det gick ju inte alls bra eftersom någon som är utbränd inte kan fokusera. Till slut gav jag fan i alla akademiska poäng jag hade och började städa. Det kräver inte så mycket av huvudet vilket gjorde att jag fick ro att bearbeta mitt liv och ändå få in pengar. Därefter jobbade jag som personlig assistent och för ett halvår sedan arbetade jag i en reception. Att sitta och fippla med små saker i ett datorsystem är verkligen inte ett jobb för någon med ADHD, i alla fall inte för mig. Men trampar man i klaveret tillräckligt många gånger blir man till slut superskärpt.”

Elin, 28 år

”Jag är ganska impulsiv. När jag var 21 gifte jag mig till exempel med en kille som jag bara hade känt i åtta dagar. Jag tror inte att jag hade gjort det om jag inte hade haft ADHD.”

Anna, 46 år, tvåbarnsmamma

”Det finns hela tiden ett före och efter diagnosen. Jag var en mer osäker mamma innan och trodde inte mig själv om någonting. Efter diagnosen kan jag utgå ifrån hur jag själv fungerar och göra mer genomtänkta val för mig och mina barn.”

Specialisterna svarar

Karin Hallsten, leg. arbetsterapeut

Små barn gör inte alltid som man själv vill. Vad gör man när de till exempel vägrar att klä på sig på morgonen?

– Ja, just morgonen kan upplevas som väldigt stressande, därför kan det vara bra att tänka förebyggande. Börja med att fundera på hur morgonen ser ut hemma hos dig, det är viktigt för hela familjen att ni har en återkommande morgonrutin. Försök gärna att synliggöra rutinen, till exempel med hjälp av bilder som visar allt från påklädning och frukost till tandborstning och påklädning av ytterkläder. På så vis kan barnen själva bli mer delaktiga och börja ta mer ansvar när de blir äldre.

 Varför är rutiner och bilder så bra?

– Genom återkommande rutiner gör vi dagen mer förutsägbar och sparar tid och energi till annat. När du synliggör vad som kommer att hända får barnen en möjlighet att testa själva först och du kan så småningom släppa på ansvaret.

 

Hannah R Jakobsson, leg. psykolog

På vilket sätt är föräldraskapet jobbigare för en person som har ADHD än för någon utan diagnos?

– Om man kämpar för att få ihop sitt eget liv är det så klart svårare att ha flera personer att hålla reda på. Om vi dessutom tar med i beräkningarna att många är separerade och ofta ensamstående som ska sköta allt helt själva, så blir det ännu jobbigare.

Upplever de flesta med ADHD föräldraskapet på samma sätt?

– Man ska komma ihåg att ADHD-populationen inte är en heterogen grupp. En del är väldigt medvetna om sin problematik och har möjlighet att få hjälp och stöd från föräldrar, kompisar och andra runtomkring. De som har ekonomiska möjligheter köper in läxhjälp, städning och annat som kan göra livet enklare. Att bestämma sig för att tillvaron fungerar bäst om ens barn är först till och sist hem från dagis, är en annan sak som kan hjälpa eftersom man då hinner träna och göra det som får en att må bra och fungera.

Men kan det inte vara svårt att unna sig att hämta sent när ”alla andra” hämtar sina barn klockan tre?

– Jo, men är det verkligen så? Det är typiskt ADHD att röra sig i svart och vitt. Man har svårt att veta vad som är normalt och vilka förväntningar man bör ha på sig själv. Hur vet du att de där föräldrarna som sitter vid sidan om fotbollsplanen och ser så käcka ut verkligen är lyckliga? Man bör sträva efter att vara ”good enough”, men då måste man konkretisera för sig själv vad det innebär att vara just bra nog.

Kan du nämna ett klassiskt vardagsproblem som får stora konsekvenser för någon med ADHD?

– Ja, det kan räcka med att barnen kommer och säger att man måste köpa med sig någonting till skolan imorgon för att ens cirklar ska rubbas. I bästa fall kanske man har en struktur som man oftast får kämpa för att hålla sig till och då blir det här droppen som får bägaren att rinna över. Och så får föräldern kanske ett utbrott och det man hade tänkt göra – tvätta eller diska – blir inte gjort och så är hela planeringen förstörd. För att inte tala om självkänslan. En liten sak får så många konsekvenser.

Källor
  • attention.se

  • Fyra bokstäver – en bok för dig som fått en ADHD-diagnos som vuxen